Imorgon reser Fredrik Reinfeldt till Lissabon för att fatta beslut om EUs konstitution, det s k reformfördraget. I andra länder pågår en diskussion för fullt om vilka krav man ska driva, men för borgerliga regering är det knäppt tyst. Konstitutionen måste godkännas hemma i Sverige innan den kan gå igenom. Då ska vi förstås kräva en folkomröstning. Frågan kommer vara aktuell många månader framöver.
Men det är nu Reinfeldt verkligen har chansen att åtminstone ta bort det värsta i reformfördraget. Ett minimikrav vore att Reinfeldt tog upp:
1. Att Sverige ska ha ett skriftligt undantag för EMU i enlighet med vår folkomröstning.
2. Att vi inte ska anslutas till ett EU-försvar, och att vi överhuvudtaget är motståndare till att något sådant bildas.
3. Att kraven på en familjepolitik på EU-nivå slopas.
4. Det finns förstås extremt många andra viktiga saker att opponera sig emot: att Sveriges och små länders makt kommer att minskas, att vetot försvinner på nästan 60 områden, att EU kraftigt utökar sitt inflytande över den nationella politiken till nästan alla tänkbara områden, den nyliberala avregleringspolitiken, den vansinniga Strasbourgflytten varje månad, fortfarande ingen miljögaranti värd namnet o s v. Allt sånt har jag tidigare tagit upp mot regeringen. Låt oss därför fokusera på de verkligt bortglömda, men skrämmande sakerna som finns med inför beslutet på fredag.
1. EMU
Med konstitutionen stärks EU-kraven på att Sverige måste anslutas till EMU. Så här står det i utkastet till reformfördraget (alla mina hänvisningar kommer från den texten):
”Unionen skall upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.”
Art 3.
”Parallellt med detta och på de villkor och enligt de förfaranden som anges i fördragen skall denna verksamhet omfatta en gemensam valuta, euron…”
Art 85 b.
Folkomröstningsresultatet från 2003 måste respekteras. Kräv ett skriftligt undantag för detta. Danmark och Storbritannien har sådana. Varför inte Sverige?
2. Stoppa EU-armén!
Som jag har skrivit tidigare är reformfördraget fullt av militaristiska formuleringar. Och inte bara det, man skriver rakt ut att EU ska skaffa ett gemensamt försvar. Några exempel.
”Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.” [min fetning]
Art 27, a.
Här står det ”som kan leda till…” Men i punkten nedan sägs det rent ut att det ska bli ett EU-försvar:
”Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar.”
Art 27, b.
Alla måste tillhandahålla krigsmateriel till EU-armén:
”Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skall utgöra en integrerande del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den skall tillförsäkra unionen en operativ kapacitet som stöder sig på civila och militära resurser.” [min fetning]
Art 27, a.
Dessutom förbinds vi att upprusta:
“Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (Europeiska försvarsbyrån) skall identifiera de operativa behoven, främja åtgärder för att tillgodose dessa.” [min fetning]
Art 27, c.
Det går också bra att kriga utanför EUs områden:
”Unionen kan använda dessa resurser vid uppdrag utanför unionen för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga.” [min fetning]
Art 27 a.
Om Frankrike eller Tyskland blir angripna av… Ja, av vem då? Iran? Terrorister? Ja, då måste vi alla vara med och kriga:
”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga.”
Art 27 c.
Märk också väl att det inte ska ske uttryckligen i enlighet med FN-stadgan. Bara i enlighet med principerna. Vad betyder det egentligen? Se hur detta formuleras i de två artiklarna ovan. Medvetet luddigt?
”i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga.”
Art 10 a.
Någon gemensam familjepolitik på EU-nivå tror jag inte att en enda svensk vill ha. Möjligen med undantag för en och annan kristdemokrat som kan vädra morgonluft när konstinental kristdemokrati kanske kan omsättas till EU-lag. Men familjepolitiken finns inskriven i den text som Reinfeldt väntas skriva under på fredag. Läs nedan:
”Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder föreskrivas av rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.”
Art 69 d.
”Rådet får på förslag av kommissionen anta ett beslut som anger vilka aspekter av familjerätten som har gränsöverskridande följder och som kan bli föremål för akter som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Rådet skall besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.”
Art 69 d.
Det finns bara en sak att göra nere i Lissabon. EMU, EU-krigsmakt, EU-familjepolitik. Non merci! Enough is enough! Basta ya! Kommer Reinfeldt tordas göra det?
Kommentarer
Ett svar till ”EU-försvar? EMU i Sverige?”
Utvecklingen i Sverige är inte trevlig, vapenaffärer med vem som helst som betalar har vi ju idag. Istället som förr se de egna produktionen som ett medel att kunna vara hyfsat neutrala. Man säljer inte vapen till sina fiender utan till sina allierade och allierar sig således med de man gör affärer med, t ex så har vi allierat oss med både Pakistan och Indien två stora kärnvapenstater som har mindre respekt för NPT, IAEA etc än nordkorea, och nu ska vi sälja till Thailand och det via FMV!
Jag undrar hur Reinfeldt kan veta i förväg att Thailands val kommer vara fritt. Det verkar ju vara hans argument.
Jag är ingen som stödjer ekonomiska sanktioner mot länder, men vapen bör vi i princip inte sälja överhuvudtaget, särskilt inte till länder där konflikter pågår.
Att vi utöver detta kommer ingå i NBG, med mera där vi förväntas kriga eller bistå krigsoperationer. Samtidigt som EU mer och mer av omvärlden kommer ses som en statsmakt, en superstat ekonomisk och militär, och de blir dom som får sätta agendan för våran utrikespolitik. Det är en oroande utveckling. Vart ska det sluta? Förstår att federalister stödjer detta, men vill vi verkligen organisationer med sån makt? Vi har redan FN som en form av världsregering, behöver vi skapa block av stater som bildar supermakter också? För något motvikt till t ex USA blir det ju inte som en del skulle vilja påstå.
Hur som helst blir det inte folkomröstning om något med Mona som ledare av socialdemokraterna, Mp verkar inte vilja ställa krav om folkomröstning. Resten vill inte ens diskutera möjligheten i princip eller så handlar bara diskussionen om hur de avfärdar att man ska folkomrösta.