Journalistförbundet hade ju ett bra inlägg om Bonniers kamp mot det svenska presstödet. Lennart Wiklund, koncerndirektör för Bonnier AB, svarade den 23 juli (tyvärr ej utlagt på dn.se). Hans svar gick ut på att Bonnier har varit helt öppna i sin anmälan till EU-kommissionen samt att de inte hade några ambitioner att påverka det svenska presstödet.
Eftersom jag har fått svar från kommissionen (se även detta svar) som talar emot just detta skrev jag ett svar till DN. De ville dock inte ta in mitt inlägg. Trist och fegt. Läs det nedan istället eller hos Journalistförbundet.
Vem talar sanning om presstödet?
Lennart Wiklund, koncerndirektör Bonnier AB, har rätt i att någon ljuger i den viktiga frågan om det svenska presstödet, Bonnier och EU. Frågan är bara vem? Wiklund påstår i en replik till journalistförbundet (23/7) att Bonnier valt att offentliggöra de dokument som man sänt till EU-kommissionen. Enligt kommissionen stämmer inte detta. I ett svar till mig från EU-kommissionär Neelie Kroes har EU valt att hemligstämpla Bonniers klagan över det svenska presstödet just med hänvisning till att Bonnier självt ville det. Kroes svarade mig den 6 juni i år så här: ”Den klagande har begärt att kommissionen ska hemlighålla dennes identitet.”
Och hur var det med Bonniers klagan mot presstödet? Enligt Wiklund skickades detta in som en oskyldig inlaga till EU-kommissionen sommaren 2006. Vad vi vet idag är att detta välgenomarbetade klagomål (med hjälp av advokatbyrån Cederquist) fick kommissionen att börja granska det svenska presstödet.
Vem ska man tro på?
Det som i vart fall är glasklart är att Bonnier AB har varit framgångsrika i sitt användande av EU-kommissionen för att uppnå förändringar i det svenska presstödet. Är det så viktiga nationella frågor ska avgöras i framtiden?
Jens Holm (v), EU-parlamentariker