Jag, Åsa Westlund (s) och Carl Schlyter (mp) kritiserar idag den borgerliga regeringens s k klimatpolitik. Läs hos Göteborgs-Posten eller nedan.
Den svenska klimatpolitiken är osolidarisk
Statsminister Fredrik Reinfeldt möter denna vecka EU:s stats- och regeringschefer för att slutförhandla klimatpaketet. Statsministern måste då ta sig samman och lägga om den svenska linjen för att säkra klimatpaketet och rädda Sveriges internationella anseende. Skulle EU inte göra merparten av utsläppsminskningarna på hemmaplan är risken stor att resten av världen anser att EU bryter mot tidigare överenskommelser om global bördefördelning, skriver europaparlamentarikerna Åsa Westlund, Jens Holm samt Carl Schlyter.
Miljömötet 1972
Allt sedan Sverige stod värd för FN:s första miljömöte i början av 1970-talet har Sverige varit en ledande progressiv kraft i det internationella miljöarbetet. Sverige har kunnat spela denna ledande roll för att vi också nationellt fört en ambitiös miljöpolitik, och på många områden gått före i omställningen till ett mer hållbart samhälle. För Sverige har detta varit en tillgång, såväl politiskt som ekonomiskt, då svenska företag kunnat ligga i framkant på miljöområdet. Det kommande året är avgörande för om världen ska lyckas möta den klimatutmaning vi har framför oss.
I EU behandlas just nu ett omfattande klimatpaket. Detta paket är grunden för Europas trovärdighet i de internationella förhandlingar om ett globalt klimatavtal som förbereds i Poznan denna vecka och slutförs i Köpenhamn under hösten 2009. Som Europaparlamentariker har vi arbetat målmedvetet för ett ambitiöst och progressivt klimatpaket. En förutsättning för framgång i Köpenhamn är att EU visar sig villigt att anta rollen som en global ledare i kampen mot klimathotet.
Möts av oro
Tyvärr möts vi som svenska parlamentariker nu dagligen av kollegor som oroligt undrar vad den svenska regeringen håller på med. I de pågående förhandlingarna om EU:s klimatpaket utmärker sig nämligen den moderatstyrda regeringen genom att förespråka att merparten av EU:s utsläppsminskningar ska ske i utvecklingsländerna.
Världens utvecklingsländer kommer, av förklarliga skäl, att vägra underteckna ett internationellt klimatavtal om inte de rika länderna förbinder sig att själva genomföra omfattande utsläppsminskningar.
Ställt inför detta faktum väljer regeringen att driva en politik som innebär att mer än hälften av EU:s och Sveriges utsläppsminskningar inom utsläppshandelssystemet kan komma att ske i utvecklingsländer genom så kallade CDM-krediter (Climate Development Mechanism). CDM innebär att rika länder investerar i utsläppsminskande projekt i utvecklingsländer, och sedan tillgodoräknar sig dessa minskningar såsom sina egna.
Oanständigt
För de sektorer som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter vill Europakommissionen tillåta att 65,7 procent av minskningarna kan göras utanför EU. Denna beräkning bygger på en användning av CDM-krediter som är lika med 3 procent av 2005 års utsläppsnivåer. Redan detta är alldeles för mycket. Vad som är än mer oanständigt är att den svenska regeringen i ministerrådet driver en linje som vill höja CDM-andelen till 4 procent av 2005 års utsläppsnivåer.
Detta riskerar att chockhöja andelen utsläppsminskningar som ska genomföras utanför EU till över 80 procent. Det visar en genomgång av en promemoria från kommissionen som redovisar beräkningsgrunden för kommissionens föreslagna CDM-nivå.
Undergräver trovärdigheten
Detta är mycket allvarligt. Skulle EU inte göra merparten av utsläppsminskningarna på hemmaplan är risken stor att resten av världen anser att EU bryter mot tidigare överenskommelser om global bördefördelning. Regeringens osolidariska agerande riskerar därmed att kraftigt undergräva möjligheterna till ett bra internationellt klimatavtal.
Statsminister Fredrick Reinfeldt möter denna vecka EU:s stats- och regeringschefer för att slutförhandla klimatpaketet. Statsministern måste då ta sig samman och lägga om den svenska linjen för att säkra klimatpaketet och rädda Sveriges internationella anseende. Om regeringen fortsätter på den inslagna linjen vinner äventyras Europas konkurrenskraft eftersom den minskar omvandlingstrycket på den europeiska industrin och minskar incitamentet att uppfinna nya klimatsmarta produkter och tjänster.
I Europaparlamentet har vi därför tillsammans drivit att medlemsländerna ska genomföra den absoluta merparten av utsläppsminskningarna inom EU. CDM kan visserligen spela en betydelsefull roll i en framgångsrik klimatpolitik – framförallt därför att det stimulerar tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad i fattiga länder. Men användningen av CDM bör endast vara ett komplement till våra egna åtgärder.
Sveriges attityd i ministerrådet vad gäller ambitionen på EU:s och Sveriges egna utsläppsminskningar är ett bevis på att den moderatstyrda regeringen inte förstått de möjligheter klimatpolitiken innebär för Sverige. Vår syn präglas av insikten att de länder som först lämnar beroendet av växthusgaser bakom sig kommer att bli vinnare i framtiden.
Omfattande investeringar i ny teknologi för att stimulera ökad energieffektivitet, produktion av hållbara biobränslen och utveckling av förnybara energikällor är nödvändig. Om svenska företag ska klara konkurrensen i framtiden gäller det att ligga i framkant när det gäller att erbjuda klimatvänliga och innovativa tjänster och produkter. Bara så kan vi värna såväl jobben, miljön och välfärden.
Ge assistans
En annan knäckfråga i Köpenhamn och för Sveriges anseende i klimatfrågan är att de rika länderna åtar sig hjälpa utvecklingsländerna med utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder. CDM har en roll att spela, förutsatt att projekten är permanenta, håller hög kvalitet och leder till verifierbara utsläppsminskningar. Men det är inte tillräckligt.
En enkel lösning för att finansiera assistans till utvecklingsländerna, utan att smita från sitt eget ansvar, är att öronmärka intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter. Tyvärr stöter vi också här på patrull i ministerrådet, som ivrigt påhejat av den svenska regeringen, motsatt sig idéer i den riktningen. Den moderatstyrda regeringens hållning är häpnadsväckande. Det är inte rimligt av västvärlden att kräva att utvecklingsländer med hög fattigdom ska minska sina utsläpp, om vi inte kan erbjuda dem ordentligt stöd för att uppnå detta.
Missar investeringar
Konsekvensen av regeringens agerande är att Sveriges goda anseende i miljöfrågor allvarligt riskeras och att vi går miste om nödvändiga gröna investeringar för framtiden. Ännu allvarligare är att regeringens position i förlängningen leder till att chanserna till framgång i de internationella klimatförhandlingarna som förbereds i Poznan denna vecka minskas. Då riskerar världen att stå inför en mycket allvarlig klimatkris. Det är knappast det eftermäle som vi vill att Sverige ska lämna efter sig.
Åsa Westlund
europaparlamentariker (s)
Jens Holm
europaparlamentariker (v)
Carl Schlyter
europaparlamentariker (mp)